Jag har skrivit lite om min mormor förut och om hur mycket hon och min morfar betydde för mig och om hur mat har varit en central del i hur mormor visar kärlek och omsorg. Dessvärre dog hon fredagen den 18:e februari i år, 88 år gammal efter ett långt och lyckligt liv. Hon dog precis som hon ville, somnade in utan smärta och märkte nog inte ens själv att hon dog... Jag har nog fortfarande inte helt accepterat det, men det tiden inte läker, hjälper den oss att glömma. Jag har befunnit mig i en bubbla av chock och sorg, var helt bortdomnad i tre-fyra veckor och sen var det begravning, fint och sorgligt var det. Kvar av mormor finns en påse gula plommon och en påse rabarber i frysen, de ska anrättas och ätas rituellt som en hyllning till henne, hehe. Rabarbern med pannkakor och plommonen med grädde.
Så är det och så blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar