torsdag 5 mars 2009

Gott på F12

I tisdagsafton intogs årets kock menyn. Bäst? Fänkålsveloutén, lökcrèmen, fonduen med syrad frukt, vinägerskyn, det rökta innanlåret, sorbeten på vinteräpplen och champagnen till fördrink, en blanc de blanc.
Tråkigast? Väntetiden. De rekommenderade att hela bordet beställer menyn så att ingen stackars 3-rätters à la carte ätare får sitta o vänta på de andra som äter sig i genom sex rätter. Så, hela bordet tog årets kock menyn, trots detta fick vi vänta ca tjugo minuter mellan löjromsbriochen och sejen... sloppy. Men gott var det! Löjromsbriochen var löjligt god, fonduen var ännu godare, efterrätten supersöt som i gullig inte smakmässigt. Du är duktig du Viktor Westerlind.

Löjromsbriochen var perfekt! Jag tänker inte klaga på något förutom att rätten kunde ha varit tio gånger större. Innanlåret smakade mycket och stort, blomkålskrämen var välavvägd och matchade renens vildhet fint med sin mjuka smak som är lågmäld utan att vara undanskymd.

Sej råkar vara en av mina favoritfiskar och gjorde mig inte besviken nu heller men igen var det såsen som totalt vann mig, syrlig och välavrundad och jag undrar om det inte var en supréme. Jag skulle dö för att veta hur man göra en velouté så silkeslen och fölsamt fyllig utan grädde. Potatisen var överflödig och hade faktiskt inte behövts, fänkålshjärtat var fantastiskt.

Kotlettraden som Westerlind vann med då? Jo, det var en bakad kotlettrad... god, enkel och oraffinerad, aprikoskompotten hade ordentligt med sting men rätt god, fänkåls-choucrouten var kanske lite väl syrlig men dessa tre tillsammans var sååå gott. Lökcrèmen, min stora favorit på hela menyn, och vinägerskyn var bara to die for och de tog rätten från väldigt god till exceptionell.

Fonduen på långlagrad prästost med syrade frukter i var helt gudomlig. Salt, proteingnisslig och stark ost som förenades med den sötsyrlig fruktens koncentrerade smaker i en fröjd för smaklökarna.

För-efterrätten var en gotlandsmorotsgranité med brödkryddor och vaniljcrème i botten. Jag har lite svårt för när morot blir jordigt sött som i morotsjuice och den här lilla rätten, sen kändes konsistensen lite som kall sand, vaniljcrèmen var perfekt och jag förstår tanken med brödkryddorna men det förstärkte morotssötman och sandkänslan.

Sist men inte minst, efterrätten. Sorbeten var ljusrosaröd som det finaste vinteräpplet, vaniljcrèmen var återigen perfekt och mandelsmulorna som var tämligen neutrala i smaken bidrog med knaprighet och kompletterade rätten. En söt och tilltalande avslutning på en fantastisk middag.

2 kommentarer:

panda-lou sa...

Hörru systern!
Du glömde efter-efterrätten med dom där fantastiska tryfflarna med havssalt som smakade som mormors kola, men sammetslen och krämig isället för seg och socker knastrig. Och blåbärs-*insert french posh name* som var väldans goda. Och dom där fruktansvärda "lingon marshmallowserna", vilken besvikelse.

Har precis tryckt i mig en halv burk ben&jerrys phish food, kunde inte motstå för 39,90kr. Översockrade jolmigheten till trots (och det faktum att jag tycker att man inte ska behöva tugga glass, liksom skära i en sallad, bort med choklad fiskarna!!) smakar marshmallow-smeten i phish fooden 100ggr mer är f12s dito. sic.

Allt från den övertrötta och sockerpumpade lillasystern för i dag då.

kristin sa...

Du glömde mangomarmeladkulorna! Och det var blåbärsclafoutis. Nä de där lingonmarshmallowsen var verkligen dötrista. Bara lite fint ljusrosa.