som kan dra det tunga lasset med knådningen. Yay. Jag fick knåda för
hand, först var degen bara en tung, livlös klump helt utan
elasticitet sen blev den till tungt klister, nu började det bränna i
överarmarna och händerna ville krampa. Men jag höll ut, tillsatte
salt och kummin och helt plötsigt, abra kadabra så blev den helt
underbar, följsam och stunsig, alldeles blank och lätthanterlig,
vilken lycka. Sen fick den jäsa i källaren över natten och ni ser ju
hur fint den jäste. Jag måste sluta blogga, bröden ska in i ugnen.
2 kommentarer:
Hej, det är Bea! Tack för att du länkade till din blogg. Den var fin och det är alltid härligt med folk som har ett genuint intresse för något. Jag har lite kluvet förhållande till mat. Ena veckan äter jag pulver och nästa frossar jag i allsköns läckerheter. Försöker hitta en balans! Har lagt till din blogg i min länklista så jag kommer att titta in lite då och då. Kram B
Jojo, ett kluvet förhållande har man verkligen, riktig hatkärlek för min del!
Vad kul att du tittade in!
Kram K
Skicka en kommentar