Syrensoppa, gjord av några söta små barn. BTW jag har fått jobb, barnskötare.... ansvarspedagog... det ska bildas en matgrupp på förskolan som ska diskutera mat, gissa om jag tänker infiltrera den och ha alldeles för mycket åsikter!
Hejsvejs i liljekonvaljskogen! Tänkte bara tipsa "nya" läsare om ett fantastiskt bra recept, GI, LCHF och supergott, perfekt för alla lågkarbande som längtar efter lasagne! Har försökt med zucchini, hmm sådär va? Zucchini släpper på tok för mycket vätska och blir läckert gråblekgröna, med en totalt överkokt och sladdrig känsla i munnen, smakar som, ja just ingenting. Auberginen släpper ju också vätska men förlorar inte konsistensen ergo får man lite härligt tuggmotstånd, vilket får mig att tänka att svamp också borde funka... Återigen ett recept med Paulúnskt ursprung.
Följ de blå bokstäverna till det superba receptet på Chèvrelasagne.
Vad mer? Jo, lite tankar om viktnedgång och så.... syster "rasar" i vikt, rasar i förhållande till mig som långsamt lunkar efter, känns som att viktminskningen har avstannat. Mina mindrevärdskomplex slår till på en gång och riktigt larmar och skriker i huvudet om hur värdelös jag är och att jag bara borde ge upp. Sen blir det inte bättre av att jag är typ världens lataste människa och jag pallar bara inte gå ut och gå eller röra på mig.... en totalt rationell logik av att liksom, om jag rör på mig så erkänner jag hur fet jag är och/eller om jag rör på mig märker jag (och andra) hur ur form jag är. Och hur fet jag är och att eftersom jag är överviktig så måste jag röra på mig mer än smala. Därför i en revolt mot hur elakt samhället är mot tjockisar så rör jag inte på mig. Och jag tänker inte låta andras välmenta kommentarer om hur bra man mår när man rör på sig diktera vad jag ska göra, you're not the boss of me typ. Fullständigt glasklart eller hur? Kan någon betala min KBT tack?! Har alltså hamnat i något av en tankesvacka, resultaten är inte lika slående och syster har gått om mig, förrut var det jag som hade lättast att stå emot carbsen, det var jag som lyckades vara disciplinerad och nu känner jag mig bara puckad, fet och lat, kan iofs bero på att det är den tiden på månaden också :)
Jag har i varje fall gått ner 5 kg men just nu verkar det inte bli mer.... slut fuskat. Men på tal om fusk, nu ska ni få höra om fusk på hög nivå, det är så överdrivet fuskigt att det nästan är sofistikerat, Honey Buns, dessa har tänkt göra till midsommar! Åh vad det fantastiskt det kommer bli (Valentine Warner är väldigt bra och har ett väldigt bra program på BBC Food om att äta säsongsbetonat och så). Idag har det blivit bantningsmat, ni vet sån där mat man äter bara för att bli mätt och äta rätt, det var gott, don't get me wrong men det var inte inspirerat. Coleslaw på färsk vitkål, morötter och salladslök i currydressing med lite chorizo och ost till, gott men snabbt, enkelt och mättande. Så, nu tror jag att jag har gnällt klart. Senare eller imorgon kommer recept på grillade marinerade räkor i ugn och tomatkyckling med smaker från orienten.
En sak till, jag vill inte gå ner i vikt enkom av ytliga anledningar utanför att jag känner mig osmidig och seg och har tröttnat på att konstant behöva köpa större storlekar. Eh... det jag skulle komma till var att jag också kan känna, varför ska tjocka skämmas över sitt utseende? Varför ska vi alltid känna oss oattraktiva så fort någon smalare dyker upp osv, osv! Därför ska ni hoppa vidare till nån av de här bloggarna!
Linus Fremin
Fashion Beyond Sizes
Julia Skott
2 kommentarer:
Älskar Linus som skribent, han är super - vi pluggade genus tillsammans i Göteborg för många år sedan. Hanna Hellquist som också är grym gick i samma klass dessutom! :)
Nå, vi snackade om det här igår på jobbet, om hur man alltid kommer vara en förlorare och gå bet om man alltid jämför sig med andra. Det är den största utmaningen, att se sig själv utifrån den egna kapaciteten och förutsättningarna. Du kommer aldrig bli någon annan - och dig måste du dessutom ta förbannat bra hand om! Kram!
Tack! Du har så rätt!
Skicka en kommentar