fredag 12 februari 2010

Förlåt mig fetaosten!

Jag måste be Änglamarks ekologiska fetaost om ursäkt för mitt nedriga påhopp, jag öppnade ett nytt paket och den var hör och häpna god, mosades under gaffeln istället för att smula och en underbart len sälta! Den förra måste helt enkelt ha varit ett undantag, hoppas jag i varje falll för tänk om det är den goda som är undantaget?!

Annars så har jag en ny idé till bloggen, en kategori med små snabba hors d'oeuvre (eller snacks som vi säger i mellanmjölkens land), jag har tänkt att den ska dyka upp på fredagar eller lördagar så att jag får in lite bloggande under helgerna! Det kommer inte bli särskilt komplicerade recept, jag kommer blanda högt och lågt, det kan till exempel "bara" vara en dip till chipsen och nästa gång kanske ett elegant litet wontonknyte. Vad tror ni om det?

Och just det, idag har jag läst en anorektisk killes smärtsamt sorgliga blogg, den handlar inte om hans kamp mot ätstörningar utan om hans kamp mot sin kropp. Det är i mångt och mycket en pro-ana eller pro-mia-blogg egentligen och jag vill inte länka dit, det tar emot att ge det här fenomenet uppmärksamhet men hur ska vi få bukt med det utan upmärksamhet?!! Frustrerande!

Jag har själv haft ätstörningar och vet vilken förföriskt makt sjukdomen har, man blir beroende av kickarna, att vara hungrig helt enkelt eller när xs är för stort för en. Det sjuka är dock hur idealen har förändrats, jag var aldrig ett skelett men hamnade under 50 kilo när jag var som smalast detta var sent 90-tal, men hade jag sett ut så nu hade folk bara tyckt att jag var snygg, en size zero. Jag läser många sk Fjortisbloggar och tjejerna är så smala men vill gå ner i vikt för att de tycker att de ser normalsmala ut men inte skinny. Det gör mig ledsen.
Därför vill jag länka till några som gör något mot ätstörningar och som kan hjälpa dig om du lider av ätstörningar eller om du är kompis med eller anhörig till någon med ätstörningar.
Anorexi/Bulimi-Kontakt
- Riksföreningen mot Ätstörningar här kan du hitta massor med fler länkar.
Stockholms Centrum för Ätstörningar- Här fick jag hjälp
Capio Anorexi Center- Anorexilinan, telefonrådgivning

4 kommentarer:

Erka Perka sa...

Vad sjukt med pro-ana! Är det verkligen sant!?! Kunde inte tänka mig att något sånt existerade. Sorgligt var ordet.

Fröken Dill sa...

Det var absolut inget fel på Änglamarsfetan, även om de plastinpackade aldrig är lika goda som de man köper över disk.
Jag träffar inte så mycket ungdommar, men J som är gymnasielärare säger att det största problemet, särskilt med tjejerna, inte är att det äter onyttigt utan att de knappt äter alls! Sorgligt!
Tycker fröken Dill

Annika sa...

Ja, fy fasen, hur ska det gå för barnen undrar jag ibland, då jag är grymt tacksam över att mina egna fortfarande är så små och oförstörda av alla dessa hemska och sorgliga företeelser...
Hoppas bara jag känner igen tecknen om de börjar "bete sig". det verkar sorgligt nog som att nästan alla tjejer gått igenom någon fas av späkande/självsvält.

kristin sa...

Ja det är så synd att det har blivit normativt med ätstörningar, det värsta/svåraste är väl att det är vuxenvärlden måste ändra på sig först innan det sipprar ner till barnen.