Den godaste pizzan jag har ätit finns på Franco Manca i Brixton, London.
Vi kom dit mitt på lördagen, pizzerian är egentligen inte mer än ett hål i väggen, eller två hål i vägen med kanske tio-femton, bord kön ringlade sig lång och det var minst 30 personer i den. Ett gott tecken. Servitören lovar att det inte ska ta mer än en kvart och vi får menyer att kika på redan i kön. Det var inte mer än fem-sex pizzor på menyn, som byts ut varje säsong och dessutom tre dagens special pizzor. De hade även några sallads- och pastarätter men det beställer man inte, inte första gången i varje fall. Vi beställer i kön och pizzorna landar på vårat bord tre minuter efter att vi satt oss, de kommer direkt från den vedeldade stenugnen som vi sitter bredvid och doftar fruktig tomat och surdeg. Pizzorna är precis lagom stora, jag blev mätt utan att bli däst, mätt och så fruktansvärt larvigt exalterad över pizza.
- Jag valde en biancopizza (dagens special), även business syster beställde den, rökt trådig mozzarella, pepprig ruccola och söta, saftiga körsbärstomater, lovely, lovely, lovely, love.
- Amanda beställde en enkel margarita..... tomatsåsen...tomatsåsen.... tomatsåsen...en orgasm i munnen. Ja, så bra var det.
- Ellen (bästis) beställde en röd pizza* med två sorters lufttorkad chorizo, orangeröda fettdroppar som blandade sig med mozzarellan och tomatsåsen, more, I want more. Jag tycker inte ens om chorizo! Förstår ni hur gott det var då? Och när de där feta dropparna rann av pizzan ner på tallriken så att jag fick moppa upp dem med lite surdegsbotten. Det finns ett skäl att jag valde att börja baka med surdeg just nu.Bottnen var fluffig men seg utan att vara svårtuggad, om den var en känsla så skulle det vara harmoni.
- Lemonaden, mörkt bärnstensgul med bitar av citronkött som flöt runt likt citrinkristaller i glasflaskor med vita porslinsploppar, den smakade solmogna citroner och fyllig honung istället för sur sockerslisk.
2 kommentarer:
Det finns få saker som är godare än en riktigt god pizza. Det är därför jag inte käkat köpe-pizza på åratal. Surdegsbotten is the shit!
Den bästa pizzan ÄR ett minne för livet!
Min största pizzaupplevelse var en superenkel variant med pinfärska sardiner och avåts i Sorrentos hamn. Det ljuvliga Italien!
Minns fröken Dill
Skicka en kommentar