Jag har en Electrolux Assistent, jag fick den när de inventerade på min mammas jobb. Den hittades i nåt skåp och hade nog stått där i tio år, de kollade om den funkade och det gjorde den. Mamma fick köpa den för en symboliska summa och jag fick den. Det där med att funka kan diskuteras. Man inte kan inte bara sätta på den på den tid man vill ha, nänä, man måste värma upp motorn lite, dra lite upp och ner sen hör man helt plötsligt att den går jämnt och fint och då kan man slå över till tidsangivelserna. Tro nu inte att den kommer gå så lång tid som du ställt in, ibland går den för evigt och ibland dör motorn efter bara några minuter och nämnde jag att det bara finns en hastighet? Jättesnabb. Dessutom saknas en degkrok, däremot fick jag med köttkvarn, vilket jag återupptäckte idag, nu ska det göras korvar. Sina brister till trots är den trevlig att ha att göra med och mycket bättre på att knåda deg än jag.
Jag och min assistent planerar stordåd, nu ska vi utkonkurrera Albert & Jacks, Petite France och Taylor & Jones, we want world domination! Min kompis mamma har en Electrolux som var hennes mormors, den köptes 1942 och fungerar fortfarande. Jag har inte döpt min assistent och den kommer aldrig få ett namn, jag är stockkonservativ kring det här, bilar och maskiner får INTE gulliga eller lustiga namn av mig, båtar och uppstoppade djur är en annan sak.
1 kommentar:
Håller med dig! Döda ting ges ite namn i det här huset heller. Kul att du börjat baka!
Assistenten låter...lynnig.
Skicka en kommentar