satt en dinkellevain. Om ni hade kunnat känna doften av de råa
päronen, citronskal och -saft och nyskivad ingefära, helt magiskt,
sött, syrligt, krispigt, kryddigt och friskt. Det kokade något
explosionsartat ett tag, så att jag knappt vågade närma mig
kastrullen men som tur är brändes det inte vid.
Krondillen är som vackrast nu, står några kvistar i en vas på
köksbordet och ser alldeles vilt och livsbejakande ut. Om jag
någonsin gifter mig ska jag ha Krondill i min bukett. Hur som helst
så är gurkorna inlagda, det blev bara två små burkar och jag hoppas
att de inte blir lika salta som de innan. Ja, sen ligger en levain med
råg, dinkel och manitoba på kalljäsning bredvid den öppna
balkongdörren. Imorgon blir det nog en levainsmörgås med marmelad
men sen ska en burk ges till min kompis som precis fått barn. Hon/de
ska få ett bröd och en liten burk saltgurkor också. Och just det jag
börjar jobba på måndag.
2 kommentarer:
Fin present, det är sådana presenter jag så gärna vill ha, men sällan får :-(
Inte jag heller haha! Always the cook never the guest antar jag :D
Skicka en kommentar