Gissa vad jag har gjort?

Nej, inget sånt, dessvärre haha!
Jag har gjort något som verkligen inte är likt mig, jag gjorde det spontant och helt utan ångest (ok, lite då) och det är helt konstruktivt och nyttigt... kan ni tänka er? Eller, nu känner inte ni mig egentligen men jag kan inte göra bra saker för mig själv eller jag har haft väldigt svårt för det. Jag har framför allt haft oerhört svårt att börja träna för att jag har sån prestationsångest, så var det även när jag var smal. Jag hatar att inte kunna något, jag kan börja göra något i smyg hemma bara för att inte vara nybörjare i grupp. Galet, jag vet och jag vill verkligen börja rör på mig och inte bara simma och styrketräna, det är jag nämligen bra på och jag är faktiskt hemskt starkt. Utan jag vill utmana mig själv till att bli vigare, mjukare, ha muskelkontroll, kroppskontroll, bättre hållning och det kanske kan bli ingången till att acceptera och tycka om mig själv och tro att en gammal hösäck som jag också skulle kunna löpträna eller terrängträna (=få en kondis).

Så vad har jag gjort? Jo, jag har anmält mig till en helg med introduktionskurser i Ashtangayoga på Yogashala, tvåtimmarspass fredag, lördag och söndag! Och som om det inte vore nog så har jag även anmält mig till grundkursen, hjälp, var i helvete fick jag modet ifrån? Sånt gör inte jag och jag inser att det inte verkar vara nåt speciellt att anmäla sig till yoga men för mig är det rätt stort.

Jag har börjat läsa Linna Johanssons blogg, hon skriver om barn, familj, träning, mat, livet, feminism, prestationsångest, vardagstristess och så bilder mättade med uttryck och stämning. Det jag bland mycket annat har fallit är hennes inställning till träning/motion. Som tips till en som har svårt att komma igång sa hon så här;
Mitt bästa tips för att komma igång: börja i liten skala. Sätt upp en plan, låt säga en promenad varannan dag. Blir de inte av? Då drar du ned ambitionen till en promenad var tredje dag. Blir det inte heller av? Då får det bli en gång i veckan. Det viktiga för att komma igång är inte hur mycket eller hur hårt. Strunt i allt sånt. Det viktiga är att det blir av, oavsett hur lite motion det än handlar om. Först när rutinen sitter kan du se över den och öka försiktigt om du vill. Lycka till!

Till trötta nyblivna mammor skrev hon att om den enda motion man får är fyrakvarterspromenaden fram och tillbaka till 7-11 två gånger i veckan så är det bättre än ingenting! Jag köper verkligen inställningen med hull och hår. Ibland kan välmenta träningsråd kännas lite lätt dömande eller skuldbeläggande, ungefär så här; om du inte ens orkar ta två ordentliga promenader i veckan ja, då är det hjärt- och kärlsjukdomar och ett liv dömt till upprepade misslyckanden som väntar dig, saknar du självdisciplin så kan du kyssa lyckan adjö. Det hjälper inte att min välmenande (hmm) far frågar;

"Går du på nån Friskis & Svettis eller? Du vet det är väldigt bra att röra på sig lite och inte bara sitta still!"

Va? Är det verkligen det? Men guuud vad jag har missuppfattat allt! Okej, det där lät lite snarstucket men det är som sagt lite känsligt! Nu ska vi slippa mer av mitt svammel! Matbloggning kommer snart, så tråkigt utan kameran... hittar inte överföringssladden, dagens lyxproblem.

P.S. En extra länk direkt till Linnas träningsskola!