Ambergris

Idag snubblade jag över ambra eller ambergris/grey amber som det kallas på engelska inte för att förväxlas med true amber, bärnsten. Ambra används i parfym för att fixera flyktigare dofter, detta visste jag sedan innan, jag visste även att parfymindustrin oftare använder syntetiska fixerare nu för tiden, de riktigt exklusiva parfymhusen använder dock fortfarande den äkta varan. Det handlar inte bara om modernism och teknik utan det är en prisfråga, ambergris är ovanligt och betingar skyhöga priser.
Vad är nu ambra? Har ni någon aning?
Jo, det är valspya... Kaskelotvalspya för att vara exakt. Ambra är ett vaxaktigt ämne som bildas i valens tarmsystem, man har funnit bläckfisknäbbar i ambra och en teori är att ambra bildas för att underlätta passagen av hårda eller vassa föremål. Trots att jag skrev att ambra är valspya så är det en sanning med modifikation, ambra följer oftast med avföringen men om ambraklumpen är för stor spyr valen upp den. I färsk form är ambra vit, mjuk och luktar inte gott, den luktar skit helt enkelt men efter att den utsatts för syre och soljus, hårdnar den till en vaxliknande konsistens, mörknar och ändrar lukt till en söt, jordig, animalisk och marin doft. Ambra hittas flytande i havet eller uppspolat på stränder, det mesta av den kommersiellt samlade ambran kommer från Bahamas och Providence Island i Karibiska havet.
Och är det inte lustigt att jag självklart kunde hitta en koppling till mat? Vad sägs om ägg med ambra? Läs om det hos Paul Freedman på amerikanska Gourmet.