onsdag 4 februari 2009

Äsch då!

Mormors skrivbok från 1935

Jag hade tänkt skriva lite om svensk mathållning på 40-talet men nu så hade ju den alltid lika duktiga Jens Linder redan skrivet om det. Dessutom hade väl jag varit mycket långrandigare, så läs vad han skrivit istället.

Vad har jag för förhållande till 40-talet? Min mormor & morfar gifte sig 1944, morfar lyckades ordna blåklintar till mormors brudbukett trots att det var oktober, kärlek tror jag det kallas. Morfar dog två år sen, jag tror fortfarande inte på det och talar om honom i presens, de firade jul ifrån varandra en enda gång under 57 år. De träffades på ett värdshus där de båda jobbade hon i köket, han i trädgården. Hon var enligt honom killtokig och han fick stjäla henne för att få henne. Morfar älskade djur och sin trädgård, han hade fruktträd och grönsaksland men det var blommorna han älskade. Luktärter, dahlior, tagetes, fuchsia det var en ynnest att få gå med morfar och försiktigt plocka utslagna dahlior. De bodde på en gård utanför Gnesta från 1959-94 innan dess bodde de en knapp km bort på en annan gård utan vattenklosett. De fick sex barn. Min mamma minns första gången hon åkte bil, de var inte rika och vare sig mormor eller morfar hade körkort. Hon och hennes systrar sydde egna kläder till dockorna, de finns kvar ömsint förpackade.


Maten man får hos mormor idag har nog inte förändrats nämnvärt sedan 40-talet, hon lagar aldrig pasta men stuvade makaroner. Raggor med stekt fläsk står ofta bordet när man hälsar på i hennes lägenhet, alltid stekta i äkta smör om hon inte har stekflott sparat. Om det är högtidligt blir det porterstek med potatis, sås, grönsaker, gelé och pressgurka. Till efterrätt är det olika smulpajer, kompotter eller fruktsallad. Sill o potatis är förrätten om det inte är jul för då kan det vara en skinksmörgås på Upplandskubb. Till kaffet, förmmiddags eller eftermiddags, får man hembakta småkakor och någon mjukkaka, om mamma är med gör hon nästan alltid rulltårta med äpplemos. Kärleken till min mormor och morfar är så så oerhörd och kan inte mättas i värdslig storlek, den får plats i en blomknopp och bland klänningarna i utklädnadslådan.

3 kommentarer:

Annika sa...

Så vackert berättat. Förlorade själv min afar- och morföräldrar långt innan jag nådde tonåpren, så mina minnen är barnets rapsodiska hågkomster.
Tycker du skall skriva om 40-talet ändå! Varför inte intervjua din mormor? Det är något jag önskar jag hade kunnat göra!

kristin sa...

Jag tänkte göra det! Kom på när jag skrev att jag inte kan alla detaljer om när de träffades osv! Ska försöka åka dit nästa vecka eller helg, så ska du få läsa!

Ormen sa...

Detta var riktigt fint att läsa, så mycket kärlek det fick plats i dina ord.
Jens har skrivit både bra o gott men du har ju din stil, så snälla du-skriv.