Ni har kanske läst den här bloggen sen dag 1 eller kanske sen projekt blev bok eller i varje fall sen filmen hade premiär. Inte jag inte, delvis för att jag av någon anledning blir provocerad av matfilmer och människor som lagar mat på låtsas. Det är inte mina allra finaste eller charmigaste sidor, det här är mina småsinta och ounsamma sidor, de som antyder att jag antagligen är en svag och djupt osäker liten människa. Lagar mat på låtsas frågar ni, kan man det? Ja eller nej, det är väl klart att man inte kan det, oftast är det människor med härliga bloggar och härliga liv som lagar mat på det här för mig förhatliga sättet. Livstilsbrudar och -killar som gör nudelsoppor, makroner, chokladfondant, boeuf bourguignon, jordgubbs tarteletter, steak tartar, chèvre chaud, rätter som inte nödvändigtvis är enkla att göra men de är enkla att imponera med.Matlagning utan passion och nyfikenhet, egenskaper jag tycker mig besitta. Och ändå skulle folk säkert bli mer imponerade av en själlös, klassisk fransk trerätters show off middag tagen direkt ur en kokbok än en middag som jag har lagt ner många timmars råvaru- och menyplanerande på. Äsch, det är nog migränen som pratar så här bittert och det är säkert bara jag som fattar vad jag babblar om.
Det jag skulle tipsa om var The Julie/Julia Project, bloggen av Julie Powell som bestämmer sig för att laga alla rätter ur Julia Child's mastodont bok, Mastering the Art of French Cooking, på ett år, bloggprojektet blev en bok som blev film. Här kan du läsa en bra artikel från Slate om Julias kokbok och varför ingen faktiskt använder den. I LA Times skrev Russ Parsons om filmen och om varför Julia Child inte tyckte om Julie Powells blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar