söndag 20 december 2009

Julbord på Djuret

I torsdags intog jag julbord på Djuret, som ni säkert kan gissa så hade jag höga förväntningar vilka infriades till 90%, smolket i bägaren var bara tiden för att få maten, serveringspersonalen var trevliga, kompetenta, initierade och tjänstvilliga. Måltiden inleddes med en alldeles ljuvlig skinkbuljong, lagom salt med djupa smaker till det serverades två små nybakade yttepytte vörtbröd med vispat smör. Mjukt, smältande gulvitt smör på ett varmt, aromatiskt chokladbrunt bröd smakar som en kram. (It's not love, it's just food!) Att slänga ner en bit av brödet i buljongen var inte fy skam heller. Det var nu väntan infann sig, vilket kändes väldigt konstigt, bordet var bokat och menyn fast, borde de inte klara av att få ut maten i rimlig tid? Jag förlät dom när ekbrädorna lassade med gris och de små vita skålarna med tillbehören äntligen kom fram.

Jag ska börja med att beskriva tillbehören som var som en kyss från din allra mest älskade. Den lenaste gräddvita potatispurén som kan tänkas, gaffel efter gaffel av ömhet, perfekt sälta och gräddighet. Picklade grönsaker, ett klockrent komplement och en ny favorit, knapriga små morötter och mjuka syrliga syltlökar, jag kunde inte få nog. Gräddstuvad grönkål, alltid en hit i mina ögon, med tydlig beska och rund, fyllig krämighet från grädden och buljongen. Sist men inte minst, rödkålen, jag är inte förtjust i rödkål men den här var faktiskt så pass god att jag tog om en gång, det kan vara att den inte vara lika sött som den brukar vara. God grovkornig senap, rosaskimrande slät äppelmos och en lika genalisk som enkel senapssås, som jag förstod det var det en smörsås med senap men bara så god.

Syltan var en överraskande kontrast till de mer typiska julsmakerna med sin lätta och persiljiga smak. Julkorven var vackert grovmalen och smakade som en bra julkorv ska smaka men inget extraordinärt. Skinkan var nog egentligen väldigt god och saftig god men det var så tunna skivor att det smaken inte riktigt kom fram, griljeringen var oerhörd god men jag gillar tjockare skivor. Leverpastejen, oj vilken smak, så mjuk, så len, så fet men det var lite för mycket smak för mig, jag hade behövt en brödbit till, de picklade grönsakerna var mer eller mindre nödvändiga för att jag skulle kunna äta pastejen. Nu kommer det underbara, revbenspjäll off the bone,kladdigt, sött, salt och mörare än en barnrumpa, smälte i munnen och ramlade isär så fort gaffeln kom i närheten av köttet. Och nu, skivorna av rygg med krispigt, knaprigt, sockrigt svål helt underbart överdådigt, makalöst och mjukt. Fantastico!

Till dessert var det Ris à la Malta, helt okej, rätt gott... ehn, sedan lite julgodis, polkagrisar (blä), brända mandlar (ok), apelsinchokladtryfflar (blä) och päronmarmelad (heeelt gudomligt).

Betyg? Allt var inte perfekt och det tog alldeles för lång tid mellan "förrätten" och grisbrädan, efterrätten var rätt oinspirerad men tillbehören var så bra att jag ger Djurets julbord toppoäng. Det var dessvärre deras sista julbordskväll och nu har de stängt till i januari, då tänker jag göra ett återbesök och äta vildsvin men jag skulle varmt rekommendera julbordet till nästa år! Min iPhone som skulle ta korten valde att självdö där på Djuret, de bilder som finns finns på min systers kamera och jag måste få tag på hennes minneskort innan ni kan få se dem!

2 kommentarer:

Mikaela Mars sa...

Wow! har hört så gott om Djuret inan. Efterrätter är väl inte deras grej, men en god restaurang vet samtidigt att att lägga ned det man inte har koll på...

kristin sa...

Det var verkligen kanonbra mat, och jättetrevlig atmosfär. Speciellt skönt att man slapp springa till ett buffébord och äta för mycket, det blev lagom mycket mat nu!