Jag måste vara helt efter. Jag läser ytterst sällan Metro eller City, jag har DN hemma och lyssnar på podradio när jag åker tunnelbana och har därför på något sätt missat Björn af Kleens krogrecensioner.
"Kanske är denna bredd förklaringen till Sjögräs popularitet som dejtingställe: tikarna får en rosa rosett och hanhundarna ett frodigt ben. Båda viftar på svansen."
Om Sjögräs
Får man verkligen skriva så här?
Eller så här från recensionen av Mistral;
"Avspända Gourmetprenumeranter och en och annan het Enskedemamma på grönbete gör publiken på Mistral mer otippat blandad än det strama internationella jetset som fyller till exempel Mathias Dahlgren."
Eller så här om just Mathias Dahlgren;
"Då detta är en flygning av den gamla fina skolan heter vår servitris Mercedes i förnamn, har blågrå ögonskugga och det mest naturliga av leende. Piloten, Mathias Dahlgren, syns inte till. Men hans värdinnor försätter ingen chans att förmedla vem som styr. När brödet bärs in, en miniatyrhamburgare på kolnad träbit, plus en tallrik med fem sorters fett, så som färsk ister, berättar Mercedes att upplägget har sina rötter i ”Mathias första matminne” – ett besök i en bagarstuga vid tre års ålder. Det är suggestiv personkult."
Vad vet den här människan om mat? Hur fick han jobbet som krogrecensent? Har han hört talas om genusteori? Jag är fullkomligt chockerad.
2 kommentarer:
Tack, äntligen någon mer som reagerar. Jag har slutat läsa hans recensioner efter att jag konstaterade att det endast var de sista fem raderna som handlade om maten. Vad resten bestod av kan man ju se från citaten du har publicerat.
Ja, jag fattar verkligen ingenting, inte för att jag vände mig till Metro för restaurangtips men det här är ju löjligt.
Skicka en kommentar