Rajas är en traditionell mexikansk rätt som helt enkelt är rostade Poblano strimlor som steks med lök och kryddor, det är en av min mammas favoriträtter från när vi bodde i Mexicó, i hennes recept slår man på grädde som får koka upp innan servering, äts med varma tortillas. Och vad är då huitlacoche, "korpavföring" på Nauhatl (Aztekernas språk)? Jo, det är en parasiterande svamp som sätter sig på majskolvarnas äggstockar (?) och tar över majskornen, de blir alltså besatta. Och de ser besatta ut, som små ihopklämda gråvita spöken med kolsvarta själar. I love it. På 80-talet gjordes det ett försök att lansera den som "Mexikansk tryffel" men det slog visst inte igenom. Amerikanska majsodlare ser ingen poäng i odla något som de anser vara en sjukdom, så det är hart när omöjligt att få tag på huitlacoche utanför Mexiko, även om vissa hårt reglerade försöksodling finns i USA.
Hur kom jag då över det här??? Svaret finns
här. Jag lämnar även över uppgiften att hitta på något nytt, spännande, banbrytande och överväldigande sensuellt till Lisa Förare Winbladh. Jag som egentligen inte hade planerat att få en asspännande aztekiska råvara bara så där håller det lite enkelt och familjärt.
Jag hade inte tid att åka och handla poblano, istället använde jag två gröna paprikor och tre spanska peppar, det blir rätt hett. Some like hot. Det ska dessutom vara en ost som kallas queso enchilada, en relativt hård ost rullad i chili som tydligen kan ersättas med feta eller parmesan, vad nu de två ostarna har med varandra att göra. jag valde en hård getost med mild smak, excellent.
Svampen kan ersättas med annan svamp men då blir det ju en annan sak.
Den smakar som att det finns en baktanke av majs eller ett minne av majs i och en ordentlig, svampig jordma (nytt ord), en köttslig nästan sexuell arom som fyller hela munhålan, för att inte prata om jästaromen som stiger när man skär av svampen från kolven. Det är så annorlunda från allt jag har ätit men samtidigt något oerhört tryggt och familjärt, känns som att jag har huitlacoche i blodet, vänta.... var den hallucinogen eller? Recept i nästa inlägg och sen bildkavalkad! I helgen kräftskiva.
Mormors skrivbok från 1935
Maten man får hos mormor idag har nog inte förändrats nämnvärt sedan 40-talet, hon lagar aldrig pasta men stuvade makaroner. Raggor med stekt fläsk står ofta bordet när man hälsar på i hennes lägenhet, alltid stekta i äkta smör om hon inte har stekflott sparat. Om det är högtidligt blir det porterstek med potatis, sås, grönsaker, gelé och pressgurka. Till efterrätt är det olika smulpajer, kompotter eller fruktsallad. Sill o potatis är förrätten om det inte är jul för då kan det vara en skinksmörgås på Upplandskubb. Till kaffet, förmmiddags eller eftermiddags, får man hembakta småkakor och någon mjukkaka, om mamma är med gör hon nästan alltid rulltårta med äpplemos. Kärleken till min mormor och morfar är så så oerhörd och kan inte mättas i värdslig storlek, den får plats i en blomknopp och bland klänningarna i utklädnadslådan.
