Vi kör igång med nummer 2, 1972 med Gustaf VI Adolf på omslaget.
"Hela tiden fortsätter kungen att vända omkring fettucinin med trägafflarna. Nu glänser den av smöret."
Nu fortsätter vi med 3-4 teskedar Sofiero-odlad mejram, detta är Kungens egna påhitt (sic!), 1 liter riven parmesan strös nu över, inte allt på en gång och blanda ner, desto mer desto bättre tycker kungen.
"Svärfar är väldigt förtjust i parmesanost och har alltid ett lager hemma. Varje år tar han med sig från Italien en hel ost på 30 kilo!"
Sist av allt hälls ett par deciliter grädde på pastan som blandas ännu en gång. Klart att äta, man får ändra kryddningen efter egen smak och fettucinin ska serveras direkt ur grytan, annars förloras fräschör, självfallet tycker alla att det är gott. Vad mer får vi veta? Jo att en halvlitersburk färdigriven parmesan finns i delikatessaffärer för ca 8 kr. Kungen håller ingen diet men röker inte och smakar aldrig alkohol. Om ni vill veta mer så får ni maila mig. Men just det, kungens recept är beräknat för åtta och det behövs 600 gr torr fettucini.
Här har vi uppslaget Lättare sätt att umgås- Saken är Råbiff! Som presenterar råbiff à la Ingegerd; en rå lökring läggas i en lätt fördjupning i biffen, 2 msk vardera av hackad persilja, kryddkrasse, gräslök och lök läggs vid sidan av biffen jämte två tsk dijon. Innan servering läggs en äggula i varje lökring, på bordet finns skuren pain riche, smör, salt och peppar. I köket finns en stekpanna om någon skulle vilja halstra sin råbiff. Till detta dricks svalt öl, snaps om man vill och port till brie, päron och druvor som serveras till "efterrätt".
Här ovan har vi "Mitt bästa recept", det värsta enligt mig är banan Waldorff... om ni mot all formodan skulle vilja ha recept så får ni maila eller kommentera...