Trad. frukost

Jahaja, så har man bakat ut bröden. Pain de Martin säger " levainbröd är det jag tillbringar mest tid åt att misslyckas med" och jag kan bara hålla med. Eller brödet är på inget vis misslyckat eller dåligt eller smakar illa, det blir bara inte det där levainbrödet man drömmer om. Jag kanske får skylla mig själv eftersom jag bytte ut ganska mycket av manitoban mot fullkornsdinkel. Degen fick ju jäsa bredvid balkongdörren, den jäste så himla fint, så fint att locket på lådan popped. Jag har börjat baka med digital termometer och en intressant iakttagelse är att bröden generellt sett behöver ungefär tio-femton minuter mindre, har jag alltså ätit övergräddat bröd i alla år? Hur som helst blev det två fina bröd och jag har precis haft carbsfest med mig själv och ätit fyra små smörgåsar med den supersmarriga päron- och valnötsmarmeladen, massor med smör och prästost. Det var gott men min mage kommer inte tacka mig.

PÄRON- & VALNÖTSMARMELAD
1½ kg päron
2 citroner
½ dl färsk, tunt skivad ingefära
10 dl syltsocker
100 g krossade valnötter

1. Tvätta citronerna och riv skalet, pressa saften och häll i en stor kastrull tillsammans med citronzesten.
2. Skala och kärna ur päronen, skär dem i tärningar ca 2 ggr 2 cm, lägg päronbitarna i kastrullen och tillsätt den skivade ingefäran, om du borstar ingefäran under varmt vatten behöver du inte skala den. Sätt på värmen och sjud under lock i 20 minuter.
3. Rör ner sockret och rör tills det har löst sig. Koka upp och låt det koka häftigt 10-15 minuter, gör geléprov och rör ner valnötterna, koka ett par minuter. Dra av från värmen och låt marmeladen vila 15 minuter
4. Förbered glasburkar, diska dem ordentligt och fyll upp dem med kokhett vatten en stund innan marmeladen ska hällas upp. Häll upp marmeladen, sätt på locken och vänd burkarna upp och ner, vänd upp dem åt rätt håll efter en halvtimme. Låt burkarna svalna, det tar ett par timmar och förvara sedan marmeladen i kylskåp.

Det här med att vara tjock.

Runt nyår la jag om min kost (igen) och började utesluta kolhydrater (igen). Detta gjorde jag av flera anledningar, det främsta var (så klart) att gå ner i vikt, i andra hand kom att jag ville må bättre. För jag mår bättre, betydligt bättre när jag inte äter så mycket kolhydrater. Innan jag började med ätstörningsidiotin i tonåren hade jag inga speciella problem med magen, det fanns vissa saker som jag var lite känslig mot men det var inte särskilt jobbigt. Min mage tog mycket stryk när jag svälte mig och åt extremt dåligt i flera år, jag blev känslig mot många fler saker än innan och jag hade ofta ont i magen, jag har dessutom magkatarr som dyker upp2-4 gånger om året och halsbränna. Nästan alla av de här besvären har försvunnit sen jag drog ner på kolhydraterna! Vilken lyckovinst och eftersom jag mår så oerhört mycket bättre nu så har det här med viktminskning fått hamna i andra hand, det är en rolig bieffekt till att jag mår fysiskt bättre!

Jag är tjock, det skriver jag inte för att ni ska tänka "Men du är inte tjock" utan jag skriver det på samma sätt som att jag är kvinna och att jag har blå ögon. Och det är en svår sak att skriva om för jag har inte en bantningsblogg, jag vill inte reducera allt jag skriver om till att handla om bantning eller min vikt. Å andra sidan är det inget jag skäms för eller vill dölja heller. Jag tror att det främsta skälet till att jag inte har velat skriva om min eventuella viktnedgång är att jag inte har velat stå med skammen om jag skulle upp i vikt igen eller om jag inte går ner i vikt överhuvudtaget. Men jag är trött på att låta mina gamla ätstörning diktera hur jag jag ska tänka och känna! Hurra för mig liksom!

Det är en underbar känsla att få tillbaka en naturlig hunger och att kunna säga nej till mat för att man är mätt eller inte sugen. Självklart får jag sug och visst "fuskar" jag men det blir lättare för varje gång jag aktivt väljer det bättre alternativet. Och nu är det jag som bestämmer när jag ska äta en pizza eller hamburgare, det är inte min kolhydratsberoende hjärna som tvingar mig att gå till pizzerian eller det där hörnet i skafferiet där det finns chips...

Jag hade ju tänkt skriva om hur det är att vara tjock, hur det är att acceptera sig själv oavsett storlek och att det är först då som man faktiskt orkar att gå ner i vikt på ett hälsosamt vis men jag vet inte om jag har mer att säga om det... Jag är inte gravt överviktig, jag har aldrig vägt mer än 95 kg (och det är ju på tok för mycket) men jag är ju tjock, jag har jobbat med barn och de skräder inte orden! Vissa barn säger det utan värdering, ett konstaterande likvärdigt med att man är kort eller lång, men vissa barn har redan lärt sig att man kan säga "Du är tjock" för att sätta dit någon eller hämnas. Det är läskigt tycker jag. Nu börjar jag bli hungrig och lite svammlig märker jag.

Ni kan börja med att läsa Malin Wollins konstiga krönika om man tydligen tassar på tå för tjockisar.
Sen kan ni läsa Nostalchics blogg, hon skriver om kurvboosting, viktdiskriminering och mode bla. Alltid läsvärt och tänkvärt, dessutom är den rätt fin också ;)
Sen avslutar vi hos Julia Skott som skriver asbra om allt möjligt som feminism, media, vikt och storlek och sånt där. Hon har dessutom lanserat ett toppen projekt!

Något helt annat!

Om ni inte har läst Birgitta Höglunds Mat kommenderar jag över er dit nu! Hon har lagt upp ett recept på en lchf-ostkaka, jag dör! Efter en långhelg med födelsedagskalas och utgång med allt det innebär, öl, drinkar, fyllekäk, chips, (supergoda) räksmörgåsar och digestive kex med ädelost och vindruvor så känner jag mig tillbaka på, inte ruta ett kanske men ruta fem med kolhydratsdemoner som håller på att suga musten ur mig. Om jag har tur gör min kompis fuskscones till mig ikväll, dessförinnan blir det lax.... läskigt, jag har ju lite svårt för lax... men det är oftast äckligare i mitt huvud än vad det är när man äter det!

Jag kan för övrigt tipsa om att Crave på Hornstull har riktigt, riktigt goda baconburgare, veckans överraskning! Det hade jag aaaaldrig trott, alltså det är ju klart att det finns bättre baconburgare men för att vara en snabbmatskafeteria jämförbar med en grillkiosk så var det helt otroligt gott!