Krubb-Jesper och Matälskaren har redan skrivit om detta och vad kan man tillägga? När jag jobbade på förskola så beställde vi mellanmjölk eftersom det var en Kravcertifierad förskola och vi handlade ekologiska varor så långt det gick. Osten vi beställde skulle helst vara mager men när jag upptäckte att Billinge hade en ekologisk ost så bytte jag till den och behövde inte redovisa fetthalten för föräldrar eller personal, det var ett fiffigt sätt att komma runt fetthysterin. Mager eller ekologisk? Däremot fick jag inte använda crème fraiche, nä jag skulle hellre välja turkisk yoghurt eller något annat magrare, jag blev mer eller mindre beordrad av chefen och jag som älskar crème fraiche. I maten skulle jag använda oatly's i mat och det var inte på grund av laktosintolerans utan, ja just det, den lägre fetthalten. Jag fick kääämpa för att få köpa smör istället för margarin och fick i slut ändan använda riktigt smör eftersom jag inte ens använda smör särskilt ofta. En gång köpte jag färdigriven parmesan (jo, färsk är självklart bättre men dyrare) och det dög inte heller det var minsann ett e-nummer i det, ett, däremot så köptes det många, många kilo frusna kycklingköttbullar. Logiskt? Nej.
Mat är ju ett ämne som alla har en åsikt om, alla måste nångång laga mat, alla måste äta minst 3 mål mat om dagen och därför tror många att de kan lika mycket som ett matproffs. Jag är utbildad, inte jätteutbildad men utbildad, jag jobbar med mat, de anställde mig för att jag hade en kompetens och för att jag innehar kunskap och erfarenhet som de inte besitter. Trots detta så bestämmer sig de för att de nog ändå vet mer än jag. Sverige håller sakta men säkert på att förvandlas till en nation av ortorektiker. Läs om kostdoktorns uppmaning till föräldrar att kräva riktig mat i skolan. Eller om skräckpropagandan till barn i mellanstadiet, som gammal anorektiker/ätstörd ser jag rött och blir faktiskt bara ledsen. Min gamla psykolog sa en gång till mig att 40-50% av alla flickor har en störd syn på sin kropp och sitt ätande, ca 20% utvecklar ätstörningar och 2-5% får riktigt allvarliga och livshotande ätstörningar. Det är skillnad på att lära barn om näring, kost och energiförbrukning och att helt onyanserat förespråka en fettfri kost.
