Veckans vintage Allt om mat

Jag vet inte om jag någonsin berättade om de hundratals AoM tidningarna jag fick i höstas? Hur som helst så skulle min goda vän Es föräldrar göra sig av med en gedigen samling AoM men det lustiga är att det från början är Es mormors tidningar och hon delade upp dem mellan två döttrar. Jag har alltså 1972 och sedan varannat år från och med 1973 fram till 90-talet någon gång, har inte kollat jättenoga. Så både för min och er skull tänkte jag bläddra igenom ett eller ett par, tre nummer i veckan och visa er om det finns nåt roligt. Det blir nog lite intressant.

Vi kör igång med nummer 2, 1972 med Gustaf VI Adolf på omslaget.

Han ska lära oss att laga sin favoriträtt Fettucini på kungens vis, Marianne Bernadotte har gjort reportaget och Lennart Nilsson har fotograferat. kungen gör först sin egna fettucini som han kokar i lättsaltat vatten, silar av och lägger i en vid, djup kastrull. Pastan blandas varsamt med 3 hg smör, pastan ska täckas av smöret utan att trasas sönder, sedan blandas generöst med salt (2 tsk) och vitpeppar ned.

"Hela tiden fortsätter kungen att vända omkring fettucinin med trägafflarna. Nu glänser den av smöret."

Nu fortsätter vi med 3-4 teskedar Sofiero-odlad mejram, detta är Kungens egna påhitt (sic!), 1 liter riven parmesan strös nu över, inte allt på en gång och blanda ner, desto mer desto bättre tycker kungen.

"Svärfar är väldigt förtjust i parmesanost och har alltid ett lager hemma. Varje år tar han med sig från Italien en hel ost på 30 kilo!"

Sist av allt hälls ett par deciliter grädde på pastan som blandas ännu en gång. Klart att äta, man får ändra kryddningen efter egen smak och fettucinin ska serveras direkt ur grytan, annars förloras fräschör, självfallet tycker alla att det är gott. Vad mer får vi veta? Jo att en halvlitersburk färdigriven parmesan finns i delikatessaffärer för ca 8 kr. Kungen håller ingen diet men röker inte och smakar aldrig alkohol. Om ni vill veta mer så får ni maila mig. Men just det, kungens recept är beräknat för åtta och det behövs 600 gr torr fettucini.


Här har vi uppslaget Lättare sätt att umgås- Saken är Råbiff! Som presenterar råbiff à la Ingegerd; en rå lökring läggas i en lätt fördjupning i biffen, 2 msk vardera av hackad persilja, kryddkrasse, gräslök och lök läggs vid sidan av biffen jämte två tsk dijon. Innan servering läggs en äggula i varje lökring, på bordet finns skuren pain riche, smör, salt och peppar. I köket finns en stekpanna om någon skulle vilja halstra sin råbiff. Till detta dricks svalt öl, snaps om man vill och port till brie, päron och druvor som serveras till "efterrätt".


Här ovan har vi "Mitt bästa recept", det värsta enligt mig är banan Waldorff... om ni mot all formodan skulle vilja ha recept så får ni maila eller kommentera...

Huitlacoche in my heart

Rajas är en traditionell mexikansk rätt som helt enkelt är rostade Poblano strimlor som steks med lök och kryddor, det är en av min mammas favoriträtter från när vi bodde i Mexicó, i hennes recept slår man på grädde som får koka upp innan servering, äts med varma tortillas. Och vad är då huitlacoche, "korpavföring" på Nauhatl (Aztekernas språk)? Jo, det är en parasiterande svamp som sätter sig på majskolvarnas äggstockar (?) och tar över majskornen, de blir alltså besatta. Och de ser besatta ut, som små ihopklämda gråvita spöken med kolsvarta själar. I love it. På 80-talet gjordes det ett försök att lansera den som "Mexikansk tryffel" men det slog visst inte igenom. Amerikanska majsodlare ser ingen poäng i odla något som de anser vara en sjukdom, så det är hart när omöjligt att få tag på huitlacoche utanför Mexiko, även om vissa hårt reglerade försöksodling finns i USA.

Hur kom jag då över det här??? Svaret finns här. Jag lämnar även över uppgiften att hitta på något nytt, spännande, banbrytande och överväldigande sensuellt till Lisa Förare Winbladh. Jag som egentligen inte hade planerat att få en asspännande aztekiska råvara bara så där håller det lite enkelt och familjärt.

Jag hade inte tid att åka och handla poblano, istället använde jag två gröna paprikor och tre spanska peppar, det blir rätt hett. Some like hot. Det ska dessutom vara en ost som kallas queso enchilada, en relativt hård ost rullad i chili som tydligen kan ersättas med feta eller parmesan, vad nu de två ostarna har med varandra att göra. jag valde en hård getost med mild smak, excellent.Svampen kan ersättas med annan svamp men då blir det ju en annan sak.

Den smakar som att det finns en baktanke av majs eller ett minne av majs i och en ordentlig, svampig jordma (nytt ord), en köttslig nästan sexuell arom som fyller hela munhålan, för att inte prata om jästaromen som stiger när man skär av svampen från kolven. Det är så annorlunda från allt jag har ätit men samtidigt något oerhört tryggt och familjärt, känns som att jag har huitlacoche i blodet, vänta.... var den hallucinogen eller? Recept i nästa inlägg och sen bildkavalkad! I helgen kräftskiva.

Ambergris

Idag snubblade jag över ambra eller ambergris/grey amber som det kallas på engelska inte för att förväxlas med true amber, bärnsten. Ambra används i parfym för att fixera flyktigare dofter, detta visste jag sedan innan, jag visste även att parfymindustrin oftare använder syntetiska fixerare nu för tiden, de riktigt exklusiva parfymhusen använder dock fortfarande den äkta varan. Det handlar inte bara om modernism och teknik utan det är en prisfråga, ambergris är ovanligt och betingar skyhöga priser.
Vad är nu ambra? Har ni någon aning?
Jo, det är valspya... Kaskelotvalspya för att vara exakt. Ambra är ett vaxaktigt ämne som bildas i valens tarmsystem, man har funnit bläckfisknäbbar i ambra och en teori är att ambra bildas för att underlätta passagen av hårda eller vassa föremål. Trots att jag skrev att ambra är valspya så är det en sanning med modifikation, ambra följer oftast med avföringen men om ambraklumpen är för stor spyr valen upp den. I färsk form är ambra vit, mjuk och luktar inte gott, den luktar skit helt enkelt men efter att den utsatts för syre och soljus, hårdnar den till en vaxliknande konsistens, mörknar och ändrar lukt till en söt, jordig, animalisk och marin doft. Ambra hittas flytande i havet eller uppspolat på stränder, det mesta av den kommersiellt samlade ambran kommer från Bahamas och Providence Island i Karibiska havet.
Och är det inte lustigt att jag självklart kunde hitta en koppling till mat? Vad sägs om ägg med ambra? Läs om det hos Paul Freedman på amerikanska Gourmet.