Brödet som aldrig får ätas...

Hade ett samtal med någon om att bland det första man lär sig (när man lär sig laga mat) är att läsa igenom recept ordentligt. Annars står man där med muffinssmet med smörkräm i tex eller som i mitt fall ett nybakat bröd som jag ALDRIG får smaka på.

Använde ett recept från gamle, pålitlige Pain de Martins surdegsbok, råg, femkornskross, linfrön solrosfrön och russin. Brödbaket påbörjades igår med surdegsgrund och skållning av kross, så långt så väl det är ju något man har vant sig vid när det kommer till surdegsbakning. Ok, grunden och krosset utökades med mjöl och sånt och skulle jäsa i bunken i fyra timmar, fortfarande helt ok. Sen ner i smord form för att jäsa ytterligare två timmar, inga konstigheter heller och sen in i ugnen en timme. Doften av varma gryn, nästan ölaktiga, blandas med solrosfrönas lite beska arom och russinens rustika sötma..... tankarna flyr till tjocka skivor rågbröd med mjukt smör som rinner ner för fingrarna när det smälter, en skiva nötig och vällagrad ost, kanske lite citrusmarmelad eller honung. Jag.... jag är redan där.

Då läser jag de sista raderna i receptet. Stjälp brödet ur formen, låt det svalna på galler och sedan vila invirad i bakduk till morgonen. Till imorgon!!! I can not believe this.

Vad är en skiva nybakat bröd med smör? Den kan ju vara tråkig och smaklös och smulig och alldeles, alldeles underbar.