Pust och stön

Idag har jag tömt fyra lådor från källaren, först de jobbigaste lådorna i världen, de man packar sist, ett sammelsurium av böcker, fotoalbum, anteckningsblock, badsalt (?), småväskor osv, osv. Lådor som får en att känna sig smutsig, lådor där jag hittat anteckningar från 10 år sedan som handlar om mina ätstörningar, anteckningar från 4 år sedan när jag var allt annat än lycklig. Nedslående när man konfronteras med sin gamla ensamhet men upplyftande när man inser att det blir bättre, att det kan bli bättre, nu kan jag se tonåringar i ögonen och sanningsenligt säga att det blir faktiskt bättre när man blir lite äldre och får lite perspektiv, självkännedom och -fortroende.

Sen kom böckerna fulla med böcker, bra böcker, ugh, var ska alla få plats? Men det börjar ordna upp sig, jag ska sätta upp hyllor även i mitt rum, så jag kan ta lite av mina böcker dit. Nu har jag inte tid med mer lådtömning utan måste iväg om en timme och tänker ta en lång dusch och tvätta bort äckellådorna.

Jag lovade bilder igår och det ska ni få, kvaliten är inte den bästa eftersom jag fotade med mobilen. Och just det om det finns nya läsare så ha jag skrivit om min mormor tidigare här!

Plommonen i grädde, alla plommon i skålen (nedan) gick åt, vi var fyra stycken men ändå.
Mormor får alltid massvis av amaryllisar, hon fick sex barn och alla ger henne minst en amaryllis per år, denna fantastiska rosa amaryllis fick hon av min moster. Mormors amaryllisar blommar intensivare och längre än några andra amaryllisar jag sett, jäkla tant alltså.